Med projektet Salem Snapshots ville vi bjuda in alla boende i Salems kommun att dela med sig av sina minnen från hemorten mellan åren 1984 och 2018 – och på så sätt bidra till att hålla vår gemensamma historia levande.

Under dessa 34 år har det hänt mycket i Salems kommun. Vi har sett satsningar på infrastruktur, bostäder, utbildnings- och idrottsanläggningar. Men vi har också haft vår beskärda del av olyckor och emellanåt även haft omvärldens ögon riktade mot oss.

Oavsett om de händelser och minnen som presenteras här är allmängiltiga eller personliga, så är en sak säker: vår kommun är liten men den har ett stort hjärta. Det är vi som bor här som driver Salems och Rönninges utveckling framåt.

Snapshot 1/10
Läs mer >>
Utveckling av Rönninge centrum

Invigning av Rönninge blomstershop

Plats: Rönninge Centrum
Berättat av: Maarja Joandi
Bild: Aado Joandi

Vi öppnade en blomsterhandel i Rönninge centrum 1984, min vän och granne Gill och jag. Kiosken som Rönninge Blomstershop kom att ligga i hade tidigare stått i Tullinge, på vänster sida om järnvägen. Där hade den varit kontor åt en bilfirma. Vi frågade om vi fick köpa kiosken och det gick bra. Den fraktades till Rönninge centrum på våren, och kördes dit som bred last. En förpatrull fick spärra av hela vägen också. Kiosken var på plats i Rönninge centrum på våren. Sen fick vi ordna med olika tillstånd, dra in avlopp och sånt. Elen fick vi dra från Pressbyrån bredvid.

På invigningsdagen, tidigt på hösten 1984, spelade Eccentric Dixieland Band. Det var verkligen festligt! En invigning med pompa och ståt, en riktig händelse. Bandets kapellmästare, Lars Berg, bodde i samma radhuslänga som jag. De spelade på vårt ettårsjubileum också.

Jag sålde blomsterhandeln 1986. Kiosken flyttades i samband med bygget av nya centrum till en plats vid Nära Ting, för att sedan fraktas bort. Numera är det blomsterhandel i Nära Ting-huset.

Jag brukar gå förbi platsen där blomsterhandeln låg, på vägen till stationen. De bygger hyreshus där nu, precis där jag hade min lilla affär. Det är en konstig känsla, men jag tror att det blir bra för dem som flyttar in där. De kommer ha nära till så mycket.

Snapshot 2/10
Läs mer >>
Centrums förnyelse

Inglasandet av gallerian

Plats: Salem centrum
Berättat av: Lars Haraldsson
Bild: Från prospekt för inglasning av Salems centrum från 1989.

Min minnesbild av centrum innan ombyggnaden är ju att det var kalt, kallt och blåsigt. Centrumägarna ville göra något modernt, en rejäl uppdatering av hela centrummiljön. Och jag tycker att de lyckades med det. Det var en stor satsning för ett litet centrum och en då liten kommun.

Det var verkligen kallt i Salem centrum innan, man gick på gångarna mellan byggnaderna och frös vintertid. Det var ärligt talat en ganska dyster anläggning då, tycker jag, trots butikerna.

När de första idéerna för ombyggnaden kom så kändes det väldigt positivt. Det verkade finnas en anda av att man ville manifestera den nya kommunen efter separationen från Botkyrka och det byggdes en hel del. Ishallen kom till under samma period. Det togs fram ett antal skisser och modeller för det nya centrumet. Som jag minns det pratades det om ett ”jazzigt formspråk” som kan skönjas i fasaden.

Jag började på kommunen 1987 och var bygglovshandläggare på den tiden, så jag var med i delar av processen, tillsammans med övriga berörda. För oss som arbetade på byggnadskontoret då var det ett väldigt roligt projekt att få medverka i. Vi kunde följa arbetet nerifrån grunden och upp, hela vägen till mål. När bygget var färdigt bjöds det på invigningsfest med långbord inne i gallerian, det var trevligt att vara med där.

Jag tycker fortfarande att centrumet är fint. Det blev väldigt bra.

Snapshot 3/10
Läs mer >>
En tradition föds

Salemsdagen 29 augusti

Plats: Salem
Berättat av: Sven Olof Slottenäs
Bild: Programbladet för den första Salemsdagen.

Trots att jag är född och uppvuxen i gnällbältets centrum Örebro, har jag ändå trivts alldeles förträffligt med småskaligheten i vår kommun samt närheten till naturen. Men jag hade länge en känsla av att samhörigheten med kommunen borde stärkas. Alla vi som valt att bo i Salem borde få något forum att samlas kring. Flera år inom reklambranschen och senare även underhållningsbranschen gav mig ”råg i ryggen” att föreslå kommunen att en dag om året manifestera ”Salems Dag”.

Lördagen 29 augusti 1998 genomfördes Salems Dag för första gången i Skönviksparken. Genom mina kontakter i nöjesbranschen hade jag lyckats få med den då omåttligt populäre programledaren Bosse Larsson att ställa upp som programledare och hålla i publikkontakten med lekar, tävlingar och allsång. Vidare medverkade Eccentric Dixieland Band, schlagersångarna Maria Zalai och Bernd Schubert – då kända från tv – Rolf Siwerts och spelmanslaget Lästringe Låtar, revyklubben Sprudlarna, Salems Gille, Rönninge Rabarber med flera. Dåvarande kommunfullmäktiges ordförande Anders Fröhling höll invigningstalet och delade ut kommunens miljöpris. Lions ordnade en mycket uppskattad tipspromenad och duatlontävlingen Rönningerundan genomfördes. Vid Rönninge station hölls dessutom en ekumenisk gudstjänst.

Dagen avslutades med ett fyrverkeri utöver Flatensjön. Responsen var väldigt positiv och både jag och mina vänner i arbetskommittén kände att detta var en given succé. Salems Dag – eller Salemsdagen som den senare kommit att heta – var nu etablerad och har varje år sedan dess arrangerats den sista lördagen i augusti.

Snapshot 4/10
Läs mer >>
Ofrivillig arena för extremism

Salemmarschen

Plats: Salem
Berättat av: Alexander Mogstad
Bild: PFP/ SCANPIX

Jag minns ju högen med blommor och ljus vid sidan av vägen. Jag var sju år då, det var första gången jag förstod vad det egentligen innebär att någon blir mördad.

Vi pratade om det i skolan, när dagen för marschen närmade sig. Lärarna försökte förklara vad som skulle hända och på ett lugnt sätt förbereda oss barn.

Jag och min familj gick ut och tittade på den första marschen. Det var många som gjorde så då, nog mest för att förstå vad det var som pågick – det var en helt ny händelse i Salem. De som marscherade gick med tända facklor i decembermörkret och det var poliser överallt.

Även om ingen i Salem ville ha marschen där, så måste ju demonstrationsrätten respekteras. Det var först senare som det blev så stort och både högerextremister och motdemonstranter kom från andra delar av landet och från resten av Europa, för att delta och för att slåss. Vissa år var det som en krigszon med polishelikoptrar, sönderslagna busskurer och välta soptunnor. Butiker fick stänga. Det var en väldigt obehaglig tid då hela Salem lamslogs, och det hängde en viss oro i luften dagarna innan. När marschen väl pågick så höll sig de flesta inomhus eller passade på att resa iväg över helgen.

Ett fint initiativ var att kyrkan började anordna ungdomsläger över just den helgen. Det var många härifrån som åkte, jag deltog ett år och det var väldigt trevligt. Vi fick också en möjlighet att diskutera en hel del frågor kring acceptans och jämlikhet kontra vad som samtidigt hände hemma just då. Lägret var en jättebra grej och framförallt var det väldigt mycket bättre för oss som var unga då att vara där än att vara hemma och höra polishelikoptrarna flyga ovanför huset.

Snapshot 5/10
Läs mer >>
Satsning på skolan

Skogsängsskolans ombyggnation

Plats: Rönninge
Berättat av: Pernilla Douhan
Bild: Pernilla Douhan

Efter två år med undervisning på en byggarbetsplats och skolluncher i klassrummet stod den nya Skogsängsskolan äntligen klar 2001. Då stoltserade den bland annat med en nybyggd idrottshall och en större matsal. 

Första spadtaget togs 1999 och fram tills invigningen 2001 arbetade vi vuxna och barn på en byggarbetsplats. Det var mycket byggtrafik och ett himla liv utanför fönsterna.

Under ombyggnaden var vi utan matsal och idrottshall vilket gjorde att eleverna fick äta i sina klassrum och för idrottslärarna betydde det att all deras undervisning fick ske utomhus. Man kunde inte tro att det bedrevs verksamhet på skolan som det såg ut på området under den här tiden, men det gjorde det.

Det var så klart jätteskönt när allt var klart. Vissa delar var helt nybyggda medan andra var ombyggda. Och det var jättespännande att få flytta in i nya fräscha lokaler. Idrottshallen var efterlängtad av många och vi var mycket stolta över den när den var klar. Eleverna kunde till exempel spela handboll och innebandy på fullstor plan, och dessutom kunde ju även kommunens idrottsföreningar nyttja en fullstor hall med läktare! 

I samband med ombyggnationen fick vi även en hemkunskapssal och matsalen byggdes om.

Invigningen kommer jag inte ihåg så mycket av, det var ju 20 år sen men Anders Fröhling var den som klippte bandet och Lennart Kalderén höll tal. Under invigningsdagen pågick innebandy, handboll och pingisspel i den nya idrottshallen.

Snapshot 6/10
Läs mer >>
Stadsutveckling

Inflyttning i ombyggda Söderby

Plats: Söderby
Berättat av: Lotta Wide
Bild: Privat

Vi blev förtjusta i huset direkt, både jag och min sambo. Vi tycker båda så mycket om gamla byggnader som man gör om och tar vara på. Det är en väldigt speciell miljö att leva i.

När vi flyttade in var flera av de gamla byggnaderna fortfarande kvar och naturen var närmare huset än den är nu.  Jag kan sakna det lite, parkmiljön och alla vilda djur. Då bodde älg, rådjur och harar häromkring. Parkkänslan försvann och de större djuren drog sig längre ut i skogen när utvecklingen fortsatte och man byggde till fler och fler bostäder. Men själva huset med de höga fönstren är kvar och det är fortfarande väldigt fint här.

Eftersom Söderby sanatorium var i drift på den tiden då det inte fanns medicin mot tuberkulos, utan man mobiliserade folks immunförsvar med frisk luft och natur, så fanns det en stor park runt huset och promenadstigar med vilobänkar var utplacerade i skogen intill. När jag som nyinflyttad promenerade på stigarna i skogen och träffade på en sådan bänk, så brukade jag tänka på patienterna och att det var deras bänkar, deras promenadstigar, som jag gick på.

Jag har hört att folk tror att det spökar i Söderby eftersom så många människor har dött här, men vi har inte märkt något sådant. Men så tror vi inte på spöken heller.

Snapshot 7/10
Läs mer >>
Eriksgata

Kunglig sjukgymnastik i Rönninge

Plats: Säbyhemmet
Berättat av: Lina S Edstam
Bild: Kungl. Hovstaterna

Vad roligt att bli påmind om det här! Är det verkligen 10 år sedan? Det var en väldigt speciell händelse, förstås. Det är inte varje dag man träffar kungen och drottningen.

På den tiden ledde jag en sittgympagrupp för äldre på Säbyhemmet ett par gånger i veckan. Vad som gjorde den speciell var att vi bjöd in barn från förskolan Galaxen bredvid för att få de äldre att röra på sig mer, barnen gav dem energi. Jag vet att drottningen var engagerad i liknande frågor, så det kanske var därför vårt äldreboende valdes ut till kungabesöket.

Förberedelserna började egentligen redan veckan innan med ett säkerhetspådrag, då Säpo kom och bland annat kollade in- och utgångar. Förväntan var stor både hos oss anställda och hos de äldre minns jag. För de flesta var ju det här första gången de träffade kungligheter. Jag minns även att det var en högtidlig stämning när de kom dit, och jag som pratar portugisiska fick tillfälle att hälsa drottningen välkommen på hennes modersmål, det var roligt.

Jag upplevde kungaparet som väldigt jordnära. De pratade med oss som folk, och det bidrog till att stämningen blev lugn och fin, även om många av oss var lite nervösa över att vi skulle säga fel saker. Själva sjukgymnastiken gick jättebra. Kungen var mer yvig och tog ut rörelserna mer än vad drottningen gjorde, men de deltog verkligen båda två. Och de verkade genuint intresserade av vårt projekt och ställde många frågor. Besöket var riktigt uppiggande för de äldre och det var ju jättespännande för barnen också, som fick chansen att träffa en livs levande kung och drottning.

Snapshot 8/10
Läs mer >>
När taket rasade

Katastrof på tennisträning

Plats: Tennishallen, Rönninge
Berättat av: Bernd Priemer
Bild: Jonas Ekströmer / TT

Den här dagen befann jag mig i tennishallen och tränade fyra damer på bana tre. På bana två spelade ett par singelgruppspel och på bana ett spelade ett kompisgäng dubbel. Plötsligt hördes ett ljud. Eftersom taket nyligen hade rasat in på ett par hallar i närheten så började vi skoja lite om att nåt var på väg att hända hos oss också.

Efter ett tag kom det ett väldigt konstigt ljud, och då blev jag lite mer uppmärksam. Men när det hade gått en stund och inget mer ljud hördes så satte jag igång träningen igen. Då hördes ett jättebrak och vi såg hur taket i ena hörnet vek sig. De på de andra banorna tog sig därifrån och tog skydd under läktaren.

Sen hördes det ”pang pang pang pang pang” och så rasade taket in som ett korthus. Vi försökte ta oss ut genom en nödutgång men det gick inte, hela huset hade vridit sig. Vi hade inte en chans att ta oss ut. Precis då rasade taket över oss och plötsligt stod vi i det fria, med bråte runt om oss. En stor ljusramp låg ett par meter bort, om vi hade fått den över oss hade jag inte pratat med dig nu. Vi fick bara lite isoleringsmaterial över oss. 

Det var fullständigt overkligt. Vi stod där och fattade ingenting. Jag sa åt tjejerna att de skulle gå och ringa efter hjälp medan jag stannade kvar. Många runt omkring hade hört braket så polis, ambulans och brandkår kom ganska snabbt. Snart hade vi räknat in alla som befunnit sig i hallen och konstaterat att ingen drabbats av några allvarliga skador.

Men många fick det jobbigt psykiskt efteråt, för det kunde ha gått riktigt illa. Två timmar tidigare var hallen full av småbarn som spelade minitennis. Hade det hänt då hade det kunnat sluta betydligt värre.

Snapshot 9/10
Läs mer >>
Världsmästarna från Rönninge

Rönninge Show Chorus vinner guld i barbershop

Plats: MGM Grand Garden Arena, Las Vegas
Berättat av: Johanna C Nilsson
Bild: Read Photography

Vi bytte gympasalen i Rönninge mot arenan i Las Vegas. Vi var 143 personer på scenen när vi vann VM i barbershop i Las Vegas – det var ett helt fantastiskt ögonblick!

Vi var högt rankade bland de tävlande lagen, men vinsten kom inte gratis. Vi hade förberett oss väl inför tävlingen. En sak vi inte räknat med var att många av oss drabbades av hosta på grund av luftkonditioneringen och all tobaksrök som cirkulerade i luften.

Till vardags ses vi varje tisdag i Rönninge skola och tränar tre och en halv timme åt gången. När vi övar inför en tävling har vi också extrarep för att nöta in koreografin. Vi tar också ofta hjälp av externa coacher. Det är egentligen alltid kort om tid, men vi är en välplanerad organisation med mycket fokus. Många delar samverkar, allt från låtmaterialet till kläder och musikaliska och kreativa ledare. Vi har ett helt managementteam och också de bästa ledarna – vår organisation kan förflytta berg.

Det är otroligt häftigt att sjunga barbershop! Om man tar ackorden rätt skapas en överton, den sjungs inte men hörs ändå – det är unikt för den här genren. Man kan säga att det var en tävling i övertoner i Las Vegas.

Snapshot 10/10
Läs mer >>
Arvet efter Sten Bergman

Linda Shammas skulptur ”Mina paradisfåglar”

Plats: Rönningerondellen
Berättat av: Pie Blume
Bild: Pie Blume

Jag önskar att Linda Shammas skulptur ”Mina paradisfåglar” syntes ännu bättre i rondellen. På dagtid är den väldigt diskret och när det är mörkt ute så nästan drunknar både den mörka fågeln och de röda ”bollarna” bland alla lampor och ljus. Men det går inte att ha en jätteskulptur i rondellen heller, det förstår jag ju.

Jag var sju år när jag såg några levande paradisfåglar hemma hos upptäcktsresanden Sten Bergman i Rönninge. Det var 1953 på våren. Sten Bergman hade då kommit hem från en av sina många resor och hade med sig en hälsning från min pappa. De hade träffats av en slump i Sorong på Nya Guinea. Min pappa var sjöman på en svenskflaggad båt som då låg för kaj inför en frakt av olja till Japan. De möttes och Sten Bergman fick med sig en hälsning hem till min mamma, min bror och mig. Min pappas båt förliste några dagar därefter, så han kom aldrig hem till oss från den resan, men Sten Bergmans hälsning gjorde det.

För mig är Linda Shammas skulptur nu en fin påminnelse om de vackra fåglar som jag såg i de stora voljärerna i Sten Bergmans hem.

Det är roligt att en invånares verk tas tillvara när Rönninges centrum nu förändras, att Sten Bergman och hans paradisfåglar på detta sätt har fått en plats i vårt gemensamma minne.